Adventsdikt.

De röda husen

vid det evigt vilande

bergets fot

är små tärningar

utkastade på måfå

bland drivor av snö,

och fönstren är

deras ögon

Fåglarna kvittrar

dagen till ära,

men kyrkklockans malm

klagar i vinden:

”Hur djupt

mänskan än gräver

når hon aldrig

till hälleberget”