Jättekorset i Hassela
Bild och text: Niklas Kindström
3:10
Jättekorset i Hassela[1]
Sommaren 2013 invigdes ett trettio
meter högt kors på Svartberget helt nära Hassela i Nordanstigs kommun i närvaro
av bland andra en biskop emeritus och en domkyrkokomminister. Det första
spadtaget togs den 10 september 2010 med en grävskopa med Nordanstigs
kommunalråd Stig Eng bakom spakarna. Då
hade det gått 25 år mellan idé och verklighet, och upphovsmannen, kyrkoherden i
Hassela Karl Åkerblom, var pensionerad. På en bild i en flersidig annonsbilaga
ses han stå mitt i skogen, stolt hållande i ett modellbygge av korset med
tillhörande kapell. ”Jag tror verkligen att Gud vill ha ett kors däruppe”,
säger Åkerblom.
Kapellet
är nämligen byggt så att korset är en del av det, eller kanske kapellet snarare
är en del av korset. Och detta kapell är namngivet efter Staffan: Sankt
Staffans kapell.
I
annonserna understryks på flera ställen korsets storlek och att det är rest i
Sveriges geografiska mitt. Kända och okända personer intervjuvas om vad de
tycker om att ett 30 meter högt kors har rests i Hassela. Kristna profiler som
Alf Svensson och Ulf Ekman intervjuvas. En känd slalomåkare med rötter i
Hassela uttrycker förhoppning om att korset ska dra folk till den närbelägna
skidbacken. Lokala företagare hoppas på att korset ska bidra till ökad turism
och att Nordanstig blir en tillväxtkommun. Tillverkaren av korset, vars företag
ägts av familjen i tre generationer, får frågan: ”Vad skulle din farmor och
farfar säga om de visste att ni skulle bygga ett högt kors som ska resas i
Sveriges mittpunkt?” I en faktaruta jämförs korset med Kristusstatyn i Rio de
Janeiro.
Läsarna
uppmanas att sponsra projektet. Bidrar man med minst 250 kr får man sitt namn
infört i gåvoboken. För 500 kr får man ett gåvodiplom, och den som betalar
minst 1000 kronor ”blir ägare till en centimeter av korset” och får sitt namn
på en minnestavla.
Men
även Staffan får utrymme. Legenden om Staffan återberättas i korthet. Personer
svarar på frågan vad Staffan betyder för dem. För Karl Åkerblom symboliserar
Staffan kampen för ”människovärde och yttrande- och religionsfrihet.” Alf
Svensson uttrycker sig på liknande sätt angående vad korset symboliserar.
Vid
Sankt Staffans kapell planeras även ”teaterspel under bar himmel. Det är den
kyrkohistoriska gestalten S:t Staffan som ska lyftas fram i spelen. […] Idén är
att låta bygdens egna ungdomar ta ansvar för spelen, både som skådespelare och
musiker.” Utomhusscenen ska kunna rymma 9 000 personer.
Jättekorset
i Hassela har otvivelaktigt något monumentalt över sig. Själva projektet beskrivs som ett prov på
Hasselabygdens initiativförmåga och företagaranda och förmåga till kraftsamling
av hela bygden, och flera personer i annonsen uttrycker förhoppningar om att
det ska bli en motor i bygdens fortsatta utveckling. Den kristna tron beskrivs
som bygdens räddning, som det som kan åstadkomma en sådan gemensam
kraftsamling.
Staffan
är så att säga förevändningen för projektet. Med Staffan kombineras tanken att
Hassela ligger mitt i Sverige. Jag tror, att utan den kombinationen hade
projektet varit svårt att motivera.
Hela
projektet med jättekorset påminner om hedna tiders fallosdyrkan. Låt vara att
det inte är kornet som ska fås att gro och frodas, utan näringslivet och den av
näringslivet beroende bygden. Korset ska stimulera näringslivet, locka kändisar
och turister och investerare till bygden, sätta Hassela på kartan. Och vid
korsets fot ska ungdomar uppföra skådespel till Staffans ära, och man planerar
för en publik på 9 000 personer.
Man
kan erinra sig vad Moberg säger på tal om forntida monumentalkonst. Den byggdes
ofta inte när samhällena blomstrade, utan när den obevekliga nedgången hade
börjat. Moberg citerar en viss Ramqvist:
I själva verket är det fullt möjligt, och kanske
rimligare, att tolka monumentaliseringen och
ett ökat utnyttjande av symboler
som ett uttryck för att det rådande och under århundranden uppbyggda systemet
allt mer sätts i fråga och närmar sig ett krisläge.[2]
Historiebruket av jättekorset i
Hassela syftar till ekonomisk vinning och gemenskapskänsla. Staffan motiverar
resandet av korset, och också han blir ett medel för att skapa gemenskap,
vilket är tydligt ifråga om teaterspelen. Som martyr som inte kompromissar med
sin tro får han stå för demokrati och religions- och yttrandefrihet.
[1]
Uppgifterna under denna rubrik har jag hämtat från två (icke paginerade)
annonser på webben. Då de inte är paginerade, och då de bara är två, väljer jag
att inte sätta ut noter, utan redovisar de två länkarna här: http://staffanskapellet.se/files/2913/0875/1629/korset_2011.pdf http://staffanskapellet.se/files/1613/0875/1461/bilaga.pdf
[2] Mats Moberg 2002, s 71-72.
Kommentarer
Skicka en kommentar