Skräck och sånt

I Blåkulla råder gamman och glam! Heta av åtrå, helt utan skam, slingrar sig kroppar tätt om varann likt fladdrande lågor i slocknande brand   Här kan den törstige läska sin gom, glömma för stunden mänskornas dom Här den fördrivne en fristad har fått av Satan, hin onde, helvetets drott   Min själ åt hin onde jag gärna ger bort om mänskorna ej kan lida min sort!

En händelse på Gröntjärn     Gröntjärn var en naturskön plats, en svart, nästan cirkelrund tjärn inbäddad bland mjuka, skogklädda berg. Nästan mitt i tjärnen fanns en holme, också den nästan cirkelrund, tätt bevuxen med höga granar.     Evert Bremer fann nyckeln där den privata uthyraren sagt att den skulle finnas — begravd i sanden i en graniturna som stod på förstugukvisten. Stugan var enkel med interiör typisk från 70-talet — möbler och tapeter gick i orange och brunt. Den inglasade verandan hade blivit en veritabel kyrkogård för flugor. Ett tjugotal meter från stugan fanns utedass och vedbod. En gisten eka låg uppochned på en träställning på land nära vattenbrynet.     Han sjösatte ekan, och de följande dagarna tillbringade han på verandan eller ute på sjön i ekan. Han brukade ha med sig kastspö på sina roddturer, men för det mesta satt han bara och lät sig slukas av tystnaden. Hans sinnen skärptes på ett underbart sätt; han njö...

Krigsmannaerinran   Major Samuel Öberg, iklädd sin uniform, tog plats i tunnelbanevagnen mitt emot en ung man med ett sovande barn med keps i Hammarbys färger i famnen. Samuel lade paraply och portfölj till rätta i knät och lät blicken flacka runt i vagnen. Han var stressad. Om en timme skulle han hålla en föreläsning på Militärhögskolan, men han kände sig inte alldeles i form. Älskarinnan i Hökarängen beskyllde honom för vara en ansvarslös playboy och hotade att avbryta förbindelsen; katten hade slickat i sig något slags gift och var inlagd på djursjukhuset; och till råga på allt besvärades han av en ihållande nästäppa.     Samuel grävde fram 1939 års Soldatinstruktion för infanteriet ur fickan och låtsades läsa i den för att slippa råka i förlägenhet över att inte veta var han kunde vila blicken. Då och då såg han upp från boken, och han noterade då att pappan med det sovande barnet alltid log nervöst mot honom vid dessa tillfällen. Samuel slog upp kapit...

En värmande sol smider skriande måsflock av Ljusnans isflak

Backskärvfrö i blom, vita stänk i dikesren Flanörens glädje

Himlens fågelsträck: vårens kalligrafi.

Om Hälsinglands apostel. http://hig.diva-portal.org/smash/get/diva2:900570/FULLTEXT01.pdf

Bild och text: Niklas Kindström Sveriges kristnande Sveriges kristnande var en långdragen process som anses ha börjat på 300-talet och avslutats så sent som omkring 1200. Ann-Sofie Gräslund delar in den i tre faser: infiltreringsfasen (300-800), missionsfasen (800-1050) och slutligen organisationsfasen (1050-1200). [1] Gränserna är förstås inte skarpa utan glider in i varandra. Under infiltreringsfasen kom nordbor i kontakt med kristendomen via bland annat handelskontakter och plundringståg. Gradvis vann kristna tankar insteg i Sverige och övriga Norden. Ett tidigt exempel (400-talet) har vi i en viss Hlewagastir som gjorde de danska guldhornen, vilkas bildmotiv tycks inspirerade från ”senantikens astronomisk-astrologiska världsbild”. [2] Genom handel och plundringståg hamnade kristna konstverk i Sverige. Småningom lät handelsmän primsigna sig för att underlätta handeln. Man väntade gärna med att låta döpa sig tills man låg på sitt yttersta, eftersom man ville dö som and...

Foto och text: Niklas Kindström Staffan som romanfigur   Puck Beer och Staffan Stalledräng Det i särklass utförligaste arbete som ägnats Staffan är, mig veterligen, romanen Staffan Stalledräng (1944) av Puck Beer, som synes ha varit en halv pseudonym för Gunhild Beer. Hon föddes 24/3 1910 och och gjorde en uppmärksammad debut 1940 med romanen Jag tjänar en lysande herre . !944 utgavs   Staffan Stalledräng, i vilken roman hon behandlar ”tidsaktuella frågor i formen av en historisk skildring”. [1] P-G Barkelius berättar att Norsteds förlag skriver om Puck Beers ”stora fantasibegåvning”. [2]     Den historiska romanen under 1900-talet Vad som utmärker de historiska romanerna under 1900-talet är att det nationella patoset tonas ner, och i förgrunden kommer moraliska, sociala och existentiella frågor som är av relevans för samtiden. ”Generellt tonas även historiciteten ner till förmån för en mer öppen analogi med samtida frågor.” [3]   ...

Foto och text: Niklas Kindström Hemsidor Jag ska ta upp till behandling endast sajten Delsbo Online. Där behandlas Hälsinglands äldre historia tämligen utförligt. Staffan sätts in i ett sammanhang. Det omtalas att kristendomen i Hälsingland hade en historia före Staffan. Missionärer, ”mestadels från Norge”, hade varit verksamma i Hälsingland redan före Staffans ankomst, dock utan att kristendomen fått fäste. ”Hälsingarna var inte så ivriga att införliva sig med denna nya religion och dess svavelosande präster så det förekom mycket bråk och träkyrkorna brändes ner.” Så kom Staffan, som beskrivs som högmodig och nitisk i sin kamp mot hedendomen.                              På Delsbos hemsida omtalas att Staffan skulle ha prästvigt en vis Djure Jarl:   Staffan var självsäker och högmodig i sina predikningar, han rev ner avguda...