En händelse på Gröntjärn

En händelse på Gröntjärn

 

 

Gröntjärn var en naturskön plats, en svart, nästan cirkelrund tjärn inbäddad bland mjuka, skogklädda berg. Nästan mitt i tjärnen fanns en holme, också den nästan cirkelrund, tätt bevuxen med höga granar.

    Evert Bremer fann nyckeln där den privata uthyraren sagt att den skulle finnas — begravd i sanden i en graniturna som stod på förstugukvisten. Stugan var enkel med interiör typisk från 70-talet — möbler och tapeter gick i orange och brunt. Den inglasade verandan hade blivit en veritabel kyrkogård för flugor. Ett tjugotal meter från stugan fanns utedass och vedbod. En gisten eka låg uppochned på en träställning på land nära vattenbrynet.

    Han sjösatte ekan, och de följande dagarna tillbringade han på verandan eller ute på sjön i ekan. Han brukade ha med sig kastspö på sina roddturer, men för det mesta satt han bara och lät sig slukas av tystnaden. Hans sinnen skärptes på ett underbart sätt; han njöt av tjärdoften, lyssnade till det stilla skvalpandet kring kölen, kände med fingrarna på den av solen uppvärmda toften med alla dess fina sprickor. Skilsmässan, dotterns drogproblem, intrigerna vid universitetet — ingenting av detta oroade honom nu.

    Så den sista kvällen satt Evert i ekan mitt i tjärnen och såg den blödande solen sjunka ned bakom bergen till ackompanjemang av storspovens sorgesång. Allt var stilla, inte en krusning på sjön. Då, plötsligt, krängde ekan till. Det blev stilla en stund, sedan krängde den till några gånger igen, alldeles som om någon osynlig människa förflyttade sig i den. Återigen blev allt stilla. Sedan knyckte ekan till så våldsamt att han trodde den skulle kantra, och vattenytan bröts som om något stort och tungt fallit i det. Strax därpå började vattnet där att plumsa och plaska och leva om. Han fick intrycket att det var någon som kämpade för sitt liv i vattnet, men likväl var det ingen där. Var det en gädda? Nej, det var något större. Och någonting, en osynlig ondskefull närvaro, fanns i ekan tillsammans med honom, för ekan fortsatte att kränga av och an som om någon klampade kring i den.

    Det hela pågick i några minuter. Evert var inte rädd medan det pågick, kanske för att intrycken var så överväldigande att det inte fanns utrymme för reflektion. Skräcken kom först när allt plötsligt blev stilla igen. Först då slog honom inbillningen med all kraft. Herre Gud, tänkte han. Någon har kämpat för sitt liv här. Någon har blivit mördad!

    Så plötsligt började ekan glida framåt över vattenspegeln. På ömse sidor av båten kunde Evert se virvlar bildas, och hur det droppade i vattnet från tomma luften i vida bågar, alldeles som när vattendränkta årblad sveper över ytan. Men årorna låg stilla i ekan. Framme vid stranden saktade inte ekan in, utan tog med fart i land, så att han kastades framstupa av stöten.

    Det var allt. Evert satt stilla i båten och stirrade in mörkret bland granarna och lyssnade alltmedan alltfler myggor satte sig på hans händer och i hans ansikte och drack sig stinna på hans blod. Först när solen stack fram bakom bergen vågade han fatta båtshaken och skjuta ut sig från land.

    Tillbaka i stugan packade han, satte sig i bilen och körde från platsen i en närmast panisk flykt. Ett tag fruktade han att skogsvägen bara skulle leda till allt mörkare platser, och när han slutligen kom ut på landsvägen och landskapet öppnade sig för solbegjutna åkrar och röda hus med vita knutar kände han sig som Ulysses som med nöd och näppe lyckats slippa ur den människoätande cyklopens blodbesudlade grotta.

Under två års tid därefter vaknade han snart sagt varje morgon ur mardrömmar och med en känsla av att sängen guppade och krängde. Till sist skrev han ett brev till polisen i Bollnäs och tecknade samtidigt ett abonnemang på Ljusnan. Två veckor senare upphörde mardrömmarna, och kort därpå fann han i Ljusnan följande notis:

Polisen i Bollnäs skriver i ett pressmeddelande att man efter ett anonymt tips funnit kvarlevorna efter en människa på en holme i Gröntjärn. Brott inte kan uteslutas. Identiteten på den döda har ännu inte kunnat fastställas, och det är oklart hur länge kroppen legat på platsen. I nuläget har polisen ingen ytterligare information att ge.