Skräck och sånt

  Visste ni att en av Kinas högsta militärer är minst 3000 år gammal och träaktig nog att vägra lämna in sin avskedsansökan? Det är sig om en cypress som växer vid Songyang – en av Kinas fyra antika akademier. Kejsar Wu av Han-dynastin (dynaston varade åren 202 f.vt. - 9 e.vt. Och åren 25-220) ochh utnämnde nämligen denna cypress till General av första graden (enligt en del källor på nätet andra graden), och såvitt jag vet har ingen kommit på tanken att ta ifrån det denna titel. Också i väst var cypressen ett vördat träd just tack vare sin seglivade natur, och många grekiska och romerska gudar var förknippade med den. Bland dessa Kronos/Saturnus (i egenskap av tidens gud), men främst Asklepius (läkekonstens gud), vid vars helgedomar man oftast fann en cypress. Medeltidens kristna föreställde sig att det växte gott om cypresser i Paradiset, och för dem symboliserade också cypressen hoppet om evigt liv. Enligt den fantasifulla medeltida reseskildring som går under John Mandeville...

Sparvana skvätter vatten omkring, samsas med skator i smältvattenpuss

 Den första svensk som bevisligen har druckit kaffe är diplomaten, juristen, politikern och boksamlaren Clas Brorsson Rålamb (1622-1698). Året var 1657. Rålamb hade året innan skickats av Karl X på diplomatiskt uppdrag till Konstantinopel. 1658 skrev Rålamb om sin vistelse i det Osmanska rikets huvudstad i Kort beskrifning om thet som wid then Constantinopolitanska resan är förlupit . I denna skrift berättar han om det minnesvärda tillfälle då en pascha (en hög ämbetsman) bjöd honom på det svarta guldet. Av allt att döma fick han en påtår också, för paschan, skriver Rålamb, ”’drack honom två gånger till’”. Drycken föll honom dock inte i smaken – kaffet var, tyckte han, ”’illa smakande, lijka som det wore lag af steckte Erter’”. Litteratur: Mörner Magnus, Människor, lanskap, varor & vägar , Atlantis 2001. Svenskt biografiskt handlexikon , Albert Bonniers Förlag 1906.

  Arabiskt schack Schackspelet kom till Europa via araberna. Med araber avser jag alla de folk under muslimernas tidiga imperium som hade arabiskan som lingua franca. Men hur spelades arabiskt schack under medeltiden? Utgångsställningen på brädet var densamma som vi känner den, med undantag för att damen (som i arabiskt schack kallades rådgivaren) och kungen hade ombytta platser. Kungen stod alltså på d1/d8. Kungen gick på samma sätt som i modernt schack. Rådgivaren (d. v. s. damen)var betydligt svagare än i modern schack, för den kunde bara gå ett steg diagonalt. Under spelets gång hade den alltså bara 32 rutor att röra sig på. Likaledes var löparna synnerligen svaga. Den kunde nämligen bara gå två steg diagonalt, och liksom springaren kunde den hoppa över pjäser. Följderna av att löparen bara kunde gå två steg diagonalt var två: dels kunde löparen nå endast 8 rutor under spelets gång, dels kunde en löpare aldrig någonsin slå eller hota en annan löpare. Springarna och tor...

  Sankt Kristoffer Av den katolska kyrkans väldiga skara helgon är Sankt Kristoffer ett av de märkligaste, för han var, enligt legenden, monster och superhjälte i ett, och hade dessutom en tid varit i tjänst hos självaste djävulen. Sankt Kristoffer hörde nämligen till det skräckinjagande släkte människoätande människor med hundhuvud, som kallades cynocephaler , och som sades leva någonstans i Asien. Förutom att han hade hundhuvud, var han tolv alnar lång (ca sex meter), och därmed var han, enligt historikern Tue Gad, dubbelt så lång som Goliat. Uppenbarligen var han medveten om sin stora styrka, för han ville på inga villkor tjäna någon mindre än världens mäktigaste herre. Således gick han i tjänst oss en kung (som också hörde till hundhuvudenas folk), men tog avsked så snart han upptäckte att kungen var rädd för djävulen. Han sökte upp djävulen och gick i dennes tjänst, men också denna gång blev han besviken, för djävulen darrade ömkligt varje gång en viss Kristus kom på tal. San...

  The Man Who Went Too Far av E. F. Benson. Pan är i den grekiska mytologin en dubbel gestalt. Å ena sidan återfinns han i Dionysius följe och ägnar dagen lång åt att musicera, dricka vin och dansa och älska. Å andra sidan injagar han panisk skräck i den ensamma vandraren och får denna att känna sig liten och obetydlig inför naturens majestät. I The Man Who Went Too Far av E. F. Benson (1867-1940) möter den förre detta konstnären Frank Halton som dragit sig tillbaka från stadens vimmel till en ensligt belägen lantlig idyll. Där gör han absolut ingenting utom att försöka bli ett med livets ström och på så sätt vinna evig ungdom. Hans metod är helt enkelt att välja glädje. Han söker sig till allt som utstrålar livsglädje, men undviker allt som vittnar om livets mörkare sidor. På det sättet kommer han i kontakt med livet. Likt en ung Siddharta Gautama strövar han omkring i sitt lantliga paradis, skyddad från åsynen av varje som helst lidande. Fåglar och andra djur söker sig til...