Ekorren i folktro och medeltida magi

Ekorren lagrar mat inför vintern och har därför inom folktron tillskrivits förmågan att se in i framtiden. ”Dess tänder tjäna trollkarlar som medel att se in i framtiden”, skriver Olaus Magnus. Inom den lärda magin står ekorren under Jupiters välde, för Jupiter är välmågans och det fredliga värvets planet.

Genom sin snabbhet kom ekorren att inom den lärda magin också förknippas med Merkurius, som rådde över kommunikationer. Merkurius var sjömännens, vägfararnas och talarnas planet. Enligt Olaus Magnus tog sig ekorren över vattendrag genom att sätta sig på flytande träbitar och använda svansen som segel.

Gikt var givetvis ett svårt handikapp under medeltiden, då apostlahästarna var det vanligaste färdmedlet också över långa sträckor. Mot denna sjukdom rekommenderar Hildegard av Bingen (1098-1179) smörjning på huden över det drabbade stället med ekorrfett blandat med björnfett.

I den nordiska mytologin är ekorren Ratatosk förknippad med ränksmidaren och orosstiftaren Loke, eftersom den slår split mellan örnen i asken Yggdrasils topp och draken Nidhögg som gnager askens rötter. Det gör den genom att förmedla förolämpningar dem emellan. ”En ekorre som heter Ratatosk springer upp och ner längs asken och bär okvädingsord mellan örnen och Nidhögg”, heter det i Snorres Edda.

Därifrån var steget inte långt till att ekorren med sin rödaktiga färg efter kristendomens inträde skulle förknippas med djävulen.

Litteratur:

Biederman, Hans, Symbollexikonet, Forum, Borås, 1991.

Cooper, J C, Symboler, Forum, Borås, 1995.

Cornelius Agrippa von Nettesheim, Three Books of Occult Philosophy or Magic, Hahn & Whitehead, Chichago, USA, 1898

Hildegard von Bingen, Physica, Healing Arts Press, Rochester, Vermont, USA, 2013.

Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken, Gidlunds, 2001.

Snorres Edda, Fabel Bokförlag, Stockholm, 1997.