Stina höll ändarna av Jespers halsduk och drog honom skrattande efter sig. Jesper lät sig fogligt ledas, plöjande lönnlöven med fötterna. Mörkret hade fallit. De nakna lönnarna sträckte sina grenar likt adoranter mot en nästan apelsingul månskära. De befann sig i parken där de först hade träffats. Det var precis som om de aldrig hade skiljts åt. Efter alla dessa år levde kärleken ännu. Han försökte följa henne så gott han kunde där hon skrattande sprang framför honom. Hon var precis som han mindes henne. Lika vacker, lika färgglad, lika full av liv. Hon tycktes inte ha åldrats en dag sedan senast han såg henne. Benen vek sig under honom, och han stod på alla fyra. Hans händer försvann i löven. ”Låt mig bara vila en stund”, flämtade han. Stina lade sig raklång i löven bredvid honom. Hon var också andfådd, men skrattet dröjde kvar i hennes ansikte. ”Nu ska du skyffla löv över mig!” sade hon befallande. Jesper velade, men Stina spände blicken i honom och gjorde en sur min. Då g...
Ekorren lagrar mat inför vintern och har därför inom folktron tillskrivits förmågan att se in i framtiden. ”Dess tänder tjäna trollkarlar som medel att se in i framtiden”, skriver Olaus Magnus. Inom den lärda magin står ekorren under Jupiters välde, för Jupiter är välmågans och det fredliga värvets planet. Genom sin snabbhet kom ekorren att inom den lärda magin också förknippas med Merkurius, som rådde över kommunikationer. Merkurius var sjömännens, vägfararnas och talarnas planet. Enligt Olaus Magnus tog sig ekorren över vattendrag genom att sätta sig på flytande träbitar och använda svansen som segel. Gikt var givetvis ett svårt handikapp under medeltiden, då apostlahästarna var det vanligaste färdmedlet också över långa sträckor. Mot denna sjukdom rekommenderar Hildegard av Bingen (1098-1179) smörjning på huden över det drabbade stället med ekorrfett blandat med björnfett. I den nordiska mytologin är ekorren Ratatosk förknippad med ränksmidaren och orosstiftaren Loke, eftersom den s...
Kommentarer
Skicka en kommentar