Älvor (haiku)



Solen slår en bro
över Ljusnans glatta is
Endast för älvor!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

November (novell)

Stina höll ändarna av Jespers halsduk och drog honom skrattande efter sig. Jesper lät sig fogligt ledas, plöjande lönnlöven med fötterna. Mörkret hade fallit. De nakna lönnarna sträckte sina grenar likt adoranter mot en nästan apelsingul månskära.   De befann sig i parken där de först hade träffats. Det var precis som om de aldrig hade skiljts åt. Efter alla dessa år levde kärleken ännu. Han försökte följa henne så gott han kunde där hon skrattande sprang framför honom. Hon var precis som han mindes henne. Lika vacker, lika färgglad, lika full av liv. Hon tycktes inte ha åldrats en dag sedan senast han såg henne. Benen vek sig under honom, och han stod på alla fyra. Hans händer försvann i löven. ”Låt mig bara vila en stund”, flämtade han. Stina lade sig raklång i löven bredvid honom. Hon var också andfådd, men skrattet dröjde kvar i hennes ansikte. ”Nu ska du skyffla löv över mig!” sade hon befallande. Jesper velade, men Stina spände blicken i honom och gjorde en sur min. Då g...
Read more »

Medeltidens filosofiska diskussioner om änglar

  Medeltidens filosofiska diskussioner om änglar 1. Ett av huvudproblemen i medeltidens filosofiska spekulationer om änglars natur gällde huruvida änglar var rena andeväsen eller om de hade någon form av kropp. Vissa kyrkofäder hävdade att änglarna har kroppar, så exempelvis Augustinus (354-430), som hade en teori om att deras kroppar bestod av luft och/eller eld. Den andra skolan, med Pseudo-Dionysius som främsta namn, hävdade däremot att änglarna var rena andeväsen. Pseudo-Dionysius är en okänd författare, som i sina skrifter påstod sig vara aposteln Paulus lärjunge Dionysius, som blev omvänd till kristendomen efter en predikan som Paulus höll i Athen. Pesudo-Dionysius skrev ett antal skrifter, som bland annat handlar om änglar. Under medeltiden trodde man att dessa texter verkligen var skrivna av Pauls lärjunge, men nu vet man att texterna som går under hans namn inte kan ha skrivits mycket tidigare än cirka 500 e.kr., eftersom de är tydligt påverkade av en senantik hednisk ...
Read more »

Den lidnerska knäppen

Bild
”Den lidnerska knäppen” har att göra med en anekdot rörande skalden Bengt Lidner (1757-1793). Hans hustru, Eva Jaquette Lidner (född Hastfer), skrev efter hans död en kort biografi över honom, vari hon berättar följande: ”Intill elfte året var Lidners fattningsgåfva mycket trög. Men då hörde en dag hans informator liksom en knäppning i gossens hufvud, hvarvid denne skrek till och sade sedan, att han känt en skakning ifrån nedre delen av pannan till bakdelen af hufvudet. Efter detta visade Lidner ganska gott minne, förenadt med en utmärkt fattningsgåfva.” Lidner, Bengt, Samlade skrifter , Adolf Bonner, 1878.
Read more »