Inlägg

Fäbodhaiku

Nattens stjärnkupol över enslig fäbodvall Hermetisk tystnad

Haiku

Vinden river upp molnens bandage, blottlägger blödande himmel

Tankar om Förvandlingen av Franz Kafka

Som skräckfantast försöker jag ibland förklara för folk varför jag inte tycker att god skräck bara är ren eskapism. Förvandlingen av Franz Kafka tycker jag är ett gott exempel på hur verkligheten kan skildras genom det overkliga. När man läser Förvandlingen får man för det första köpa det orimliga i att förvandlas till en skalbagge. Sedan får man fråga sig: Om man nu verkligen förvandlas till en skalbagge - hur känner man sig? Självklart skäms man, vill inte visa sig för folk och är rädd för hur familjen reagerar. Gregor Samsa är också familjeförsörjare, och det innebär givetvis en stor skam för honom att inte kunna fullgöra sina plikter som familjeförsörjare. Men det värsta måste vara den fullkomliga maktlösheten. Gregor Samsa kan inte göra någonting för att lösa problemet, eftersom han inte vet varför han förvandlats till en skalbagge. Här menar jag att nyckeln finns till hur man läser god skräck. Läsaren kan omöjligt säga till Gregor Samsa att ta sig i kragen eller att inte bry sig...

Blåklockan

Bild
Blåklockan klämtar Humlor dricker ur kalken Naturens nattvard

Nymånen II

Nymånens reva i natthimlens baldakin En strimma av ljus

Nymånen

En sovande stad under nymånens skära Drömmarna skördas

Vincents hemlighet (skräcknovell)

Vincents hemlighet Jag hade länge haft känslan av att Vincent bar på något som plågade honom. Vincent var intellektuell och känd som en lysande konversatör, men de sista åren hade han i allt större utsträckning undvikit de stora världsproblemen och föredragit att tala om likgiltiga ämnen, såsom väder och vind och vad han åt till frukost. Han var inte en man som talade om känslor och personliga problem på någons uppmaning, så jag visste att allt jag kunde göra var att finnas för honom och varje vecka besöka honom i hans vindsvåning på Södermalm och dricka te med honom och röka och beundra hans böcker, som inte bara stod i bokhyllorna, utan låg i växande travar på golvet och möblerna likt stalagmiter i hans intellektuella grotta. En dag, hoppades jag, skulle han öppna sig. Och den dagen kom! Som vanligt satt vi och rökte och drack te. Vincent var ovårdad med skäggstubb och glanslöst hår som spretade åt alla håll och med skovor på sin luggslitna kofta. Han var mer än vanligt tystl...