Skräck och sånt

”Den lidnerska knäppen” har att göra med en anekdot rörande skalden Bengt Lidner (1757-1793). Hans hustru, Eva Jaquette Lidner (född Hastfer), skrev efter hans död en kort biografi över honom, vari hon berättar följande: ”Intill elfte året var Lidners fattningsgåfva mycket trög. Men då hörde en dag hans informator liksom en knäppning i gossens hufvud, hvarvid denne skrek till och sade sedan, att han känt en skakning ifrån nedre delen av pannan till bakdelen af hufvudet. Efter detta visade Lidner ganska gott minne, förenadt med en utmärkt fattningsgåfva.” Lidner, Bengt, Samlade skrifter , Adolf Bonner, 1878.

  Medeltidens filosofiska diskussioner om änglar 1. Ett av huvudproblemen i medeltidens filosofiska spekulationer om änglars natur gällde huruvida änglar var rena andeväsen eller om de hade någon form av kropp. Vissa kyrkofäder hävdade att änglarna har kroppar, så exempelvis Augustinus (354-430), som hade en teori om att deras kroppar bestod av luft och/eller eld. Den andra skolan, med Pseudo-Dionysius som främsta namn, hävdade däremot att änglarna var rena andeväsen. Pseudo-Dionysius är en okänd författare, som i sina skrifter påstod sig vara aposteln Paulus lärjunge Dionysius, som blev omvänd till kristendomen efter en predikan som Paulus höll i Athen. Pesudo-Dionysius skrev ett antal skrifter, som bland annat handlar om änglar. Under medeltiden trodde man att dessa texter verkligen var skrivna av Pauls lärjunge, men nu vet man att texterna som går under hans namn inte kan ha skrivits mycket tidigare än cirka 500 e.kr., eftersom de är tydligt påverkade av en senantik hednisk ...

  Hrotswitha och hennes dramer Jag har läst några pjäser av Hrotswitha av Gandersheim på Internet Archieves och plitat ned referat av dem. (Spoilervarning.) I slutet av 1400-talet gjorde renässanshumanisten Konrad Celtes ett sensationellt fynd i ett kloster – sex dramer från 900-talet, författade av en benediktinernunna vid namn Hroswitha. Manuskriptet gavs ut i tryck år 1501, med illustrationer av bland andra Albrecht Dürer. På försättsbladet finns en gravyr av denne, som visar hur Hrotswitha överlämnar en bok med sina pjäser till Otto II, medan abedissan Gerberga ser på. Hroswitha, född omkring 930, var nunna i benediktinerklostret Gandersheim. Under Hroswithas tid hette abedissan Gerberga, en kusin till Otto den store. Abedissan i Gandersheim hade samma makt över klostrets omgivningar som vilken vasall som helst, vilket innebar att hon skötte rättskipningen och till och med lät prägla egna mynt med sitt eget porträtt på. Hroswitha skriver i förordet till sina pjäser at...