Skräck och sånt

  Reginald Scot En av de tidigaste motståndarna till häxjakten under tidigmodern tid var Reginald Scot (1537 el. 1538) – 1599. Han var från grevskapet Kent i England, studerade i Oxford utan att ta någon examen och var en kort tid parlamentsledamot. År 1774 gav han ut en bok om humleodling: A Perfeit Platforme of a Hoppe Garden, and Necessarie Instructions for the Making and Maintenaunce therof . Tio år senare 1584 gav han ut den bok som han blivit berömd för, The Discoverie of Witchcraft , där han går till angrepp mot tron på häxor och mot häxjakten. Inte minst totalsågar han den beryktade Häxhammaren av dominikanermunkarna Jacob Sprenger och Heinrich Kramer. Hans incitament för att skriva boken var troligen samtida häxjakter, varav ett antal inträffade i grevskapet Kent, det vill säga i Scots trakter. Mellan 1565 och 1584 anklagades 14 kvinnor för häxeri i Kent, varav tre slutade i galgen. Jakob VI av Skottland (som sedermera dessutom blev Jakob I av England) öste galla över ...

  King´s Evil var i äldre tiders England namnet på halsskrofler, det vill säga en sorts tuberkulos i lymfkärlen. I vidare bemärkelse var det en rad ospecificerade sjukdomar och besvär i hals, huvud och ögon. Ett populärt sätt att (försöka) bota King´s Evil var genom beröring av någon i kungafamiljen. Ceremonin gick till så att de sjuka knäböjde framför kungligheten, varpå en präst läste en vers ur Bibeln och kungligheten vidrörde den sjukes panna. Ibland fick den sjuke, till minne av händelsen, en liten guldpeng i ett silkesband att hänga om halsen. Denna kungliga healing kan spåras ända tillbaka till Edward Bekännaren (1003-1066), även om ceremonielet utvecklades under seklernas gång. Den sista monarken som officiellt utövade denna sorts healing var drottning Anna av Storbritannien (1665-1714). Den mest flitiga kungliga helaren var Karl II (1630-1685), som under sina sammanlagt 20 år på tronen vidrörde 90 000 sjuklingar. Litteratur: Thomas, Keith, Religion and the Decline ...